får lite smått ångest av den här jävla snön! det är kallt, snöar, blåser och jag får så jävla ont. känner redan på smärtan i lederna att det är vinter nu, strålar lite överallt i kroppen.. just nu får det gärna sluta snöa och blåsa, så snön kan lägga sig och dem hinner ploga ordentligt, så kan det bara få vara så ett tag nu känner jag! 

 

blir lite smådeppig i det här jävla vädret. kanske mest av oro för min kropp egentligen. förra vinter hade jag ont, men i somras blev allting så mycket värre, så jag vet ärligt talat inte hur fan jag ska överleva den här vinter. blir ju värre när det är kallt, och med tanke på mina smärtor under sommaren så är jag skräckslagen för hur det ska bli nu. svårt att sätta ord på hur det känns, och hur dåligt man innerst inne mår, men det är tufft, så in i helvete! man försöker hålla huvudet högt, kämpa på och inte gnälla så mycket. för vad hjälper det att gnälla egentligen?

 

jag vet att jag är stark, för jag överlevde sommarens smärtor. visst, jag grät mycket och kände många dagar att jag inte orkade mer, men jag kämpade på och överlevde. på sätt och vis har jag vant mig vid smärtan, för den finns alltid där. men när den blir starkare och kommer på flera ställen samtidigt så känns allt så hopplöst. jag börjar fundera när jag ska få börja leva normalt igen, utan smärta och stelhet, och kunna använda mina händer ordentligt. hopper är borta för längesen, jag har ställt in mig på att jag kommer få leva såhär resten av livet. men är inte det sjukt egentligen? jag är 21år, och en 70åring har nog piggare och friskare leder än mig..

 

men vet ni vad? jag tänker fan inte ge upp, även om jag ska leva med smärtan resten av livet så kommer jag aldrig någonsin ge upp! har jag överlevt de senaste 8månaderna så klarar jag allt! dock inte ensam, men med alla underbara vänner och min underbara familj, så klarar vi allt, tillsammans!