en dag som för mig känns rätt onödig, töntig och överdriven. kanske bara är jag.. men jag anser att man ska visa kärlek till alla man älskar varje dag, jämt, inte bara en dag om året!

det känns som att alla får så höga förväntningar och allting ska vara så "perfekt", och sen blir hälften ändå besvikna. nä, jag tror på att visa kärlek varje dag istället!

har tillbringat dagen på jobbet, kört lite snö och sen hämtat däck i hedesunda. nu är det mys med bästa vännerna så jag är nöjdare än nöjdast!

idag är ingen bra dag känns de som.. tänkte gå upp vid nio och städa och dona eftersom det är lugnt med jobb idag, men jag har fan ingen ork! har sovit som en kratta inatt och snoozat i över en timme utan att hitta kraften att gå upp.

alla har vi dagar då allting känns tungt, även fast det egentligen inte hänt något eller är speciellt dåligt, utan det bara känns skit ändå. jag har en sån dag idag, och det får man ha! jag vet att jag tar mig upp och hittar krafterna igen, så imorgon är jag förmodligen mig själv igen.

något av det värsta som finns är väl ändå att vakna på morgonen och vara så stel, öm och kraftlös i händerna så man knappt orkar lyfta av sig täcket eller klä på sig, fyfan alltså.. måste få hjälp med det här, men vet inte vart jag ska vända mig..

det här året började bra, men gick snabbt över till något annat. i april förlorade jag, eller vi alla, en nära vän. vi bröts ner och krossades totalt. vi grät och var förstörda, och är fortfarande. men vi hade alltid varandra, så vi har tagit oss upp, kämpat vidare och tillåtit oss själva att vara lyckliga igen.

jag flyttade hemifrån och blev sambo, och vi har även hunnit flytta ifrån varandra. men vi är vänner och kan prata, och det gör att allting känns så mycket enklare. så himla tacksam för det!

jag har träffat mycket nya vänner, lärt mig mycket om mig själv och även om mina vänner. jag har lärt mig att jag aldrig nånsin är ensam, att jag har folk som hjälper mig att stå dem dagar mina egna ben inte orkar, och jag har lärt mig vilka som får mig att skratta och må bra, på riktigt!

året har varit det bästa samtidigt som det värsta i mitt liv, men nu kan allting bara bli bättre. och det här har gjort mig stark och trygg i mig själv. jag vet vad jag känner och vad jag vill, och inte vill.

nu hoppas jag att år 2013 börjar med att jag får ett nytt jobb, för då kan det verkligen bara bli bättre!
jag önskar er alla ett gott nytt år och en bamsekram från mig å frugan :)

sista gången någonsin som vi kommer ha ett datum med samma siffror! haha sjukt.

igår flyttade jag in i nya lägenheten! fick hjälp av mina bästa vänner, tusen tusen tack!!

det gick rätt fort ändå, och jag har kommit ganska mycket iordning också. känns så jävla skönt! dock var väktaren hit redan igår kväll för att det "spelades för högt igen.." vadå igen? hade precis flyttat in ju.. haha! aja, hoppas inte grannarna är alltför kinkiga. kanske stökade runt rätt mycket igår när vi flyttade och höll på också så kanske va därför..

orkade inte bädda sängen när de var dags att sova klockan ett, var helt slut så jag bäddade ner mig på soffan ;)

idag ska jag fortsätta plocka och boka tvättstuga! som förövrigt ligger väääldigt långt borta nu. suck!

ibland räcker det med att någon säger att man är stark, för att man ska känns sig stark.

idag har jag varit så fruktansvärt arg och samtidigt sårad, för att folk ska lägga sig i och spekulera en massa om huruvida allting ligger till. jag tycker det är så jävla ruttet att gå och säga såna saker jag fick höra idag. jag tycker vi är gamla nog, och borde även vara mogna nog, att förstå att ett förhållande kan ta slut utan att något dåligt hänt eller nån varit dum. man kan helt enkelt förlora känslorna utan att kunna styra det, och man kan växa ifrån varandra. och vi är varken osams eller hatar varandra!

jag vet att man inte ska bry sig så mycket om vad alla andra tänker och tycker men jag kunde inte låta bli att bli förbannad idag. men jag släpper det nu och går vidare, för jag vet vilka mina vänner är. dem känner mig och skulle aldrig säga något sånt, för dem stöttar mig, oavsett vilka beslut jag tar i livet.

ni gör mig stark, genom att finnas för mig, fråga hur jag mår och genom att säga åt mig att jag är stark. ni är guld, och kunde jag så skulle jag ge er allt, precis allt! tack för att ni är mina vänner. oavsett vad som händer <3

livet har sina upp och nergångar, med och motgångar. men oavsett vad som händer så går livet vidare, och det blir bättre. jag tror man behöver falla nån gång för att inse att man innerst inne har styrkan att ta sig upp igen. och när man inte har kämparglöden så får man lära sig att man alltid har familj och vänner som hjälper en upp.

jag känner mig både svag och stark på samma gång, men innerst inne så vet jag att jag är starkare än jag trott och jag har så fruktansvärt underbara vänner som hjälper mig att vara stark.
och vet ni vad? jag kommer bli okej!