Varför gör vi livet så svårt hela tiden? Man vet vad man vill, vad man känner och vart man vill hamna, men ändå lyckas man se till att allting blir till motsatsen. Man hamnar där man inte skulle hamna.. Man sätter sig själv i de situationerna som man skulle undvika, för att slippa alla bekymmer och jobbiga beslut. Gång på gång gör man samma misstag även fast man intalar sig själv att man inte ska dit igen. Varför? 

 

Ja, jag vet faktiskt inte. Kanske är vi rädda för saker, rädda för att såra andra människor genom att göra oss själva lyckliga, eller kanske för att vi helt enkelt är fega och inte vågar stå för vad vi känner, och verkligen sätta punkt på det. Jag har faktiskt ingen aning. Men jag vet att det är jävligt jobbigt att hamna där, där man inte skulle. Känna det man inte skulle känna, göra det man inte skulle göra, och sitta fast i den där situationen som man skulle undvika, just för att den är så sjukt jobbig.. Frågan är då hur fasen man tar sig därifrån så smärtfritt som möjligt, och vad man ska göra för att verkligen slippa hamna där igen? Och den största frågan är väl egentligen om det är möjligt att undvika överhuvudtaget? Eller är det bara något som hör till livet? Eller är det vad man är för typ av person som styr om man hamnar där eller inte?

 

Jag har ingen jävla aning, men jag lovar att dela med mig om jag kommer på det!